Jag fortsätter kladda. Men nu är antalet kladdböcker tre. Det känns som ett ganska bra antal, och ett antal som gör att det som oftast finns någon av dem som är tillgänglig för att arbeta vidare med.

Kladdbok 2 är en roman, utgallrad från ett bibliotek, som jag gjort om till något att måla i.

Kladdbok 3 är en fickalmanacka från ett tidigare år. Det lilla formatet påverkar förstås hur och vad som målas. Och det är bra. Bra med olika sorts begränsningar.

Kladdböckernas bakgrund av att nästan vara skräp gör det på något sätt lättare att ta sig an dem. Förväntningarna och kraven är låga.

Det blir vad det blir.