Det händer så mycket i mer i det abstrakta och det oprecisa. Jag målar för tillfället oftast med en rektangulär plastbit, och skrapar fram scener. Det går inte att försiktigt peta fram detaljrikedom då, utan förlita sig till abstraktion och en viss mån av slump.

Jag har heller inga förväntningar eller krav med dessa målningar. De är experiment. Och det är därför de ens blir till.

Ju mer jag målat på detta sätt, destå mindre intresserad har jag blivit av teckning, linjer och exakthet.

Jag försöker att bara göra, och inte överarbeta eller fastna.

Jag kladdar vidare.